En älskad vän....
Älskade lilla Sotis....
Nu har han somnat in för alltid. Nu har han det bra. O det känns bra, faktiskt. Ingen av oss i familjen ville ju att han skulle må dåligt. Åkte till veterinären i förrgår med honom, han fick stanna kvar över natten med dropp, för han var uttorkad. Veterinären var så snäll att han tog med sig Sotis hem till honom för att ha honom under observering.
Igår ringde mamma till mitt jobb och berättade att det inte såg bra ut för Sotis,att han var mer sjuk än vi anat.
Efter jobbet åkte jag hem till mamma. Hon skulle ringa veterinären kl 14 och prata med honom. Hon ringde och han sa att Sotis förmodligen hade en tumör i levern, och att han överproducerade insulin, han hade oxå väldigt höga värden. Beslutet om att låta Sotis somna in för alltid kom ganska snabbt. De fanns inga garantier på att han skulle klara detta, samt att om en människa hade haft Sotis värden, hade man inte överlevt.
Så vi gjorde det så fint och värdigt för Sotis vi kunde, o lät han somna in.
Älskar dig Sotis
Kommer aldrig glömma dig......
