bmarks

För nästan exakt 1 år sen, kom jag hem från Gran Canaria helt knäckt. Den person som ja trodde ja skulle leva me resten av livet, o bilda familj me, ville inte längre ha mig. Skulle ju bo där nere i 1 år, men kom hem efter 1 månad.
Då, trodde ja inte att ja skulle klara av att leva mer. Ja va helt söndersliten inuti. Hjärtat va söndertuggat. Men me mycke stöd o hjälp o kärlek från familj o vänner, gick de så sakteliga åt de ljusa hållet.
Sen dess har de hänt lite saker. Ja träffade ganska snart efter min hemkomst en ny tjej, otroligt snygg o snäll o rolig..och, hehe..lite yngre..Men ja mådde bra av henne. MEN, hade aldrig i tankarna att vi skulle hamna där vi är idag.
För nånstans i huvvet hade ja ändå hoppet kvar om mitt ex. Men ju längre tiden gick, o ju mer ja träffade Emelie, insåg ja en dag att, fan, ja e nog kär..Så skön känsla, de vet ju alla..Men trodde ju inte att ja skulle uppleva de igen. Men jodå, pang sa de..O vid den tidpunkten hade ja oxå fått en lägenhet, påbörjat mitt gamla arbete igen, mitt liv hade gått tillbaka till de vanliga.
Idag är ja förlovad me Emelie, har jättebra kontakt me mitt ex..vilket ja e glad över.
Men vet oxå att även om de mesta ser svart ut, du ser inga som helst utvägar. Prata prata prata me folk omkring dig som älskar dig, även om de dom säger inte alls låter logisk, så lyssna ändå. Gräv inte ner dig i problemet lr i självömkan, då blir det garanterat värre..
puss o kram